bully

Jag drömde oroligt i natt.
Jag befann mig i Afghanistan där revolutionen var på fullt upptåg.
Historien i drömmen var lite skev, men drömmar brukar sällan vara logiska.
Jag stod på rebellsidan (så klart) och jag stod ute på gatorna med många tusen människor och demonstrerade mot diktaturen (någon har kollat för mycket på nyheterna).
I handen höll jag en stor fana med vad jag tror var en bild på Che gue vara (minns mer eller mindre bara att fanan var röd) och jag skrek och svajjade fanan från höger till vänster.
Soldater sköt på oss och motdemonstranter var i närkontakt med oss.
Jag var mitt i vimlet när en enormt stor fladdermus började att cirkulera över oss och sen dök den ner och fångade mig och en till person med sina stora klor.
Jag fick panik och såg hur den rev bort ben och armar från den andra personen.
Jag själv blev skonad.

Vi hamnade i koncentrationsläger och det var fruktansvärt.
De hade "anlitat" barn att bli våra fångvaktare och torterare och många blev slagna och dödade av deras egna barn.
De flesta av oss fångar var barn och ungdomar/unga vuxna.
Vi försökte att få barnen att inte göra oss illa, men vi visste att det inte tjänade något till.
De gjorde det inte för att vara elaka. De hade inget val.
Vi blev infösta i en stor van och vi låg som packade sillar och från dörren slog de oss blodiga med piskor.
Alla satt tätt omkring varandra och jag höll ett hårt tag om min vän Anna (som jag gick i skolan med på gymnasiet). Jag höll mina armar över hennes huvud för att skydda henne och jag försökte samtidigt att skydda mig själv.
Jag stängde av när jag kände hur piskrappen sved över huden.
Runt omkring mig skrek folk för sina liv och en efter en blev vi avrättade.
Väldigt fin och mysig dröm.

---

På morgonkvisten hade jag vaknat och somnat om och då hamnade jag i en ny dröm.
Jag drömde om min granne. Jag kan känna någon slags trygghet när jag drömmer om honom för då känns det på något sätt som att han är närmre mig än vad han är.
Av någon anledning så drömmer jag relativt ofta om honom.
Han är utan tvekan den person jag drömmer mest om som jag inte träffar regelbundet.
Som vanligt i drömmen så längtar jag efter honom och som alla andra gånger försöker jag att vara nära - andas in hans doft och söka mig till hans famn för att jag alltid är så rädd att han ska försvinna.
Det har aldrig varit någon kärlekshistoria i drömmarna,
men behovet av att vara intill finns alltid där.

Han stod utanför mitt fönster och spelade bandy med barnen i kvarteret.
Jag såg att han tittade upp och mötte mina ögon.
Jag hamnar väldigt ofta i en dröm i en dröm, och jag trodde att jag i ett vaket tillstånd skrev ett sms till honom med orden "Fan. Jag saknar dig".
Jag försökte att ta mig till honom, men det kändes som att han gång på gång gled mig ur händerna.
Hur mycket jag än försökte hålla honom kvar så var han alltid på väg bort.

Jag tror att jag behöver ringa honom.
Jag minns att jag tänkte på honom igår.
På hur hans röst alltid lugnar ner mig och hur hans famn aldrig känns oärlig eller stressad.
Vi har inte setts på säkert ett år.
Bara pratat några gånger.
Det är ganska tragiskt, eftersom att han har kommit att betyda så otroligt mycket.
Men jag bär honom med mig, ofta.
Och vi ses i mina drömmar för då känns avståndet inte lika långt.