bully

Smärtan har varit ganska lågmäld idag.
Den har hela tiden funnits i bakrunden men den har inte tagit över.
Jag hade planer på att åka in men sköterskan jag pratade med fick mig att låta bli.
Rädslan av att bli förjöjligad och inte tagen på allvar är för stor.
Jag önskar att jag kunde säga att jag inte brydde mig och åkte iväg ändå,
men tyvärr jag alldeles för envis för mitt eget bästa.
Så länge jag inte har allt för ont så är jag kvar hemma.
Jag har lovat att åka in om det börjar att göra mer ont än vad det gör nu.
I nuläget håller sig smärtan till bakrunden och gör sig bara påmind då och då.
Läget känns verkligen inte akut eftersom att jag är uppe på benen och är pigg och kan springa omkring.
Blir det värre - ja, då blir det sjukan.

Jag försöker att hålla humöret uppe men det är svårt eftersom att jag har hunnit bli orolig ganska många gånger idag. Var det inte katten så var det jag som vred mig i plågor.
Jag skäms över att jag gjort människorna i min omgivning oroliga idag.
Mitt skyddsnät är av guld och jag är så tacksam för det stöd jag har fått idag.
Även om jag gett sken av att jag är så jävla laid back och inte bryr mig så har jag varit vettskrämd större delar av dagen, och jag hade nog inte kunnat hålla huvudet kallt om jag inte haft den trygghet jag har i mina vänner och min familj.
Jag är så glad att jag har er.