.


Jag fångas av ljuset och jag saktar in mina steg.
Tygskorna slirar runt och jag ägnar den korta vägen till bussen åt att låta tankarna komma och gå som de vill.
Jag behöver inte kontrollera dem. Vi behöver alla vara fria ibland,
och jag har inget behov av att styra alla dess nyck.

Jag gav min vackre vän en kram som antagligen var mer för min egen del än för honom.
Bussen kom och gick och jag gled iväg och återkom inte till verkligheten förrän bussen stannat vid min hållplats.

Orden har satt sig i halsen på mig och jag vet inte om det ens är värt att försöka att hosta upp dem.
När jag fått mer tid att se igenom allt det som pågår i huvudet så kommer det antagligen att lösa upp sig av sig självt. Jag har ingen lust att stressa fram dem.
Det är en fin dag och jag tänker njuta av den till fullo.

Det är okej.
Jag är okej.

----

Mina fina kamrat kom över och med sig hade hon en blomma till mig.
Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna att ha så härliga människor omkring mig.
I'm blessed.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0