bully

Jag har haft en fin dag trots att den varit fylld av mycket splittade känslor.
Min glädje byts ut fram och tillbaka mot osäkerhet och ilskan byts ut fram och tillbaka mot lättnad och skam.
Dagen har varit vänlig mot mig.
Jag gick upp i tid från mina mardrömmar, och har vaggat mig fram och tillbaka i den falska trygghet jag kallar min ensamhet. På affektlab får jag kämpa med att inte strida mot allt vad intengritet handlar om och jag behöver fokusera hårt för att inte rusa fram och fånga upp hans hand i ett försök att visa att den ensamheten är allt annat än falsk. Den är ärlig och fin och det är så vänskap ser ut.

Mötte upp min vän senare på stan och vi har skrattat bort timmar och jag har adopterat med min en klocka hem till mig. Det måste vara uppåt 10 år sen jag hade en klocka på handleden så det hela känns stort, nytt och förbannat obekvämt. Den är lila och fin.

Hemma slåss jag mot mina svårigheter.
Svårigheter att vara själv med min saknad, själv med disken och matlagningen.
Själv med mina tankar utan möjlighet att ventilera och ingen att bolla tankar med.
Dagen har visat på stora utmaningar på en front jag inte räknat med och trots att jag har haft otroligt svårt med mina färdigheter så har jag lyckats med det jag tagit mig för och allting har gått bra.
Som alltid kommer skamkänslorna direkt efter och övermannar mig och jag står åter chanslös mot det stora molnet av dömande tankar och den grova invalidering jag utsätter mig själv för.
Jag andas lugnt och tröstar mig själv på de sätt jag kan.
Viskar varma ord och lockar med trygghet för att minska känslan som för tillfället ockuperat bröstet.
Imorgon är en ny dag med nya utmaningar.
Jag tar en dag i taget.

På det stora hela har dagen varit storartad,
men som alltid är jag kluven mitt i tu.
Men jag är okej.
Jag är alltid okej.