bully

Det är inte trevligt att lägga sig längre.
Mina kvällar börjar mer och mer fyllas av oro inför den kommande natten.
Varje natt fångas jag i intensiva drömmar och jag får sedan kämpa hela dagen bara för att hålla mig ovanför vattenytan. Tröttheten börjar att göra sig märkbar nu.
Jag märker av hur jag inte lyckas bibehålla min vanliga energi och levnadsstandard och det grämer mig.
Jag vantrivs bland diskberg och dammråttor.
Jag fylls av skam för att jag inte fixar att ta tag i mina sysslor.
Jag fastnar i mig själv.

Som vanligt gör jag det jag kan för att fungera och som vanligt får jag balansera med ögonbindel på och utan skyddsnät.
Mitt humör fortsätter att stråla men energin är låg.
Jag önskar att jag hade ork att göra saker som betyder någonting för mig.
Träffa vänner, dricka kaffe, träna, engagera mig i en bra film, läsa ut mina böcker.
Men ingenting händer.
Och jag fortsätter att skämmas.

Jag gör det jag kan och jag gör det bra med tanke på att mina förutsättningar är aningen snäva i och med att min sömn saknar den kvalité jag behöver för att fungera.
Den här vintern har stoppat mig på så många plan.
Mitt spökande knä. Min ständiga förkylning.
Min bortblåsta ork.
Min självkänsla och karaktär.

Jag behöver göra någonting.
Någonting som betyder någonting.
Jag är trött på att bara gå runt och sakna mening.