bully

Jag har träffat en trevlig man idag på ett möte och mycket av min oro har släppt, mest för att ge plats åt ny oro och kommande stress. Han behandlade mig väl och det lugnade ner mig lite och jag behövde varva ner och släppa på mina spända axlar som ständigt envisas med att ha fullberedskap vid varje nytt tillfälle som skapar ångest hos mig.

Jag promenerade hem i kylan och jag hinner vara hemma i 20 minuter innan det är dags att gå mot bussen till dbtn.
Det är mycket idag och jag har allt för många planer för att hinna med dem och orken är inte riktigt med mig idag.
Ännu en natt med störd sömn och mardrömmar.
Jag försöker att tillåta drömmarna att komma i hopp om att de ska tröttna och försvinna men än så länge har jag inte nått det resultat jag vill ha.
Jag börjar att undra om jag någonsin kommer att få det.
Kommer jag alltid att hemsökas av stressdrömmar i form av småkryp, överfall och tsunamis?
Jag vrider och vänder på mig och stirrar envist på klockan som enbart sirrar tillbaka och psykar mig in på småtimmarna.
Jag kommer att bli galen om jag inte börjar sova ordentligt igen.

Det är annars en fin och ljus dag och jag ska försöka att ta mig an de flesta sysslorna på dagens agenda,
väl medveten om att majoriteten av dem kommer att bli liggande kvar och framskjutna såsom jag alltid skjuter fram saker jag har svårt för.
Men jag har ännu en gång beskrivit och gått emot känslan så helt lost är jag inte.
Jag försöker, med varierande resultat.

Men det viktigaste är att jag har det bra
Trots stress och oro.
Trots psykningar och tråkiga sysslor.
Läget fungerar och det känns fint.