.



Tokbölar till desperate housewives, trots att jag redan sett avsnittet och vet vad som händer.
Men jag omfamnar tårarna. De är efterlängtade och välkomna.
Jag har letat efter äktheten i mig själv och kommit fram till att oavsett vad för känslor som får mig att tappa balansen eller flyga högt så är dem värdefulla, eftersom att de är jag.
Jag gråter till disneyfilmer. Jag gråter till oprah.
Jag gråter när jag ser orättvisor och jag gråter till hundvalpar.
Det var längesen jag kände mig så fri i mig själv att brista ut i tårar när jag ser någonting vackert eller något upprörande. Jag har länge varit hänvisad till att bara nyttja tårarna vid kaos.
Det känns som att hitta tillbaka till en gammal vän, hur sjukt det än låter.
För jag älskar att jag är blödig. Jag älskar att jag gråter till allt möjligt.
Det känns så innerligt äkta i mig när jag gör det.
För den sakens skulle är mina tårar inte bara av ledsenhet.
Ibland kan jag av kärleken till min man brista ut i gråt.
Jag är, kort sagt, den blödigaste person jag någonsin varit i kontakt med.

Och jag älskar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0