bully

Jag har varit på stan och jagat världen.
Det har gått över förväntan och jag är glad att jag hann ta mig ur svackan innan den spårade ur ordentligt.
Jag har 5:- på mitt konto och ingenting annat än en ramlösa blev inhandlat på stan men det får duga.
Jag kände att jag behövde ta mig ur en sväng och möta verkligheten nu när jag varit isolerad i ett par dagar.
Var även in till arbetsförnedningen och visade upp mina betyg och mitt arbetsbevis sen i somras.
Trots diverse ångestskakningar i morse så gick jag emot känslan och sökte några jobb.
Jag är ständigt osäker på om jag har det som krävs och om jag kommer att orka med ett jobb men jag behöver komma ut och tjäna pengar. Skulle jag inte få något av de få jobb jag sökt så är det absolut inte hela världen.
För mig handlade det mest om att våga ta steget och bryta bubblan snarare än att få jobbet.
Det kommer alltid nya jobb och som undersköterska kan det knappast vara omöjligt att få jobb.
Men det behöver ske i min egen takt. För närvarande är jag inte intresserad av ett jobb på 100%.
Även om jag skulle klara av ett heltidsjobb bra så skulle det bli på bekostnad av min hälsa.
För mig är ett jobb på 75% bättre, men att börja med en vanlig timanställning skulle låta lagom,
men samtidigt kan man inte vara hur kräsen som helst heller.
Det är mycket orosmoln i huvudet på mig som spökar men på något sätt så ska jag ta mig igenom det här.

Saker reder ut sig när man bara ger det lite tid och omtanke.