.



Dagen har varit otroligt påfrestande. Den har varit bättre än mina senaste två dagar, men jag fortsätter att kämpa mot alla monster som finns i såväl mig själv som i andra.
Jag har pratat med olika myndigheter idag och, vi kan väl säga såhär:
- Jag har haft bättre samtal med dem. En blomkruka hade varit vänligare än damen jag pratade med.
Vill inte gå in på detaljer, men samtalet förde med sig en rätt hyffsad mängd oro inför kommande dagar/veckor.
Jag ignorerade knuten i magen och stack iväg på affektlab.
Där ljusnade saker lite för mig och det var skönt att kunna koppla av lite och umgås med schyssta människor som gillar en för vad man är.
Vi gick igenom för mig tunga saker idag, men det gick bra ändå.
Jag har ett otroligt stöd i min vän J.
Inte alla vänner lyckas få en att må så mycket bättre genom att bara existera.
Jag fick efter affektlab skjuts till arbetsförnedringen.
Jag blev ju klar med skolan en termin tidigare och behöver således ett jobb nu.
Jag hade tid 15:15. Jag kom dit 15:18.
Då hade de redan ropat upp mig och även gått vidare med nästa möte.
Dagens andra hygglo. Men jag fick inte vänta många minuter innan en kvinna ropade upp mig.
Hon presenterade sig och visade sig vara riktigt trevlig.
Jag gjorde mitt bästa för att hänga med i samtalet men det spökade på rätt bra i huvudet på mig och jag tappade gång på gång tråden. Jag berättade för henne att jag var lite ur fokus idag och att det absolut inte var rikat mot henne. Hon tittade förstående på mig och i nästa sekund berättar jag om dagen första samtal med bitterfittan.
Hon skakade på huvudet och blev riktigt upprörd för hur de behandlat mig.
Sådär får det INTE gå till svarade hon. Det kändes skönt att få bekräftelse att det inte var jag som var problemet i det hela. Jag berättade precis som det var och vad som blivit sagt och hon tyckte inte att det var okej av henne.

Vi gick igenom lite jobb och gjorde en handlingsplan för mig.
Det känns bra att ha kommit igång med jobbsökningar och allt det där.
Nog för att jag ibland har det jobbigt och behöver vila, men att vara passiv är förödande för mig.
Jag blir rastlös och det slöseri med resurser tycker jag.
Jag är en grym skötare som gick en utbildning med nästan samtliga MVG och jag vet att jag var omtyckt av de flesta patienter på mitt senaste jobb.
Jag behöver jobba. Jag behöver stimulansen i ett jobb och jag behöver pengarna.

Innan jag lämnade damen så sa jag att jag tyckte att hon varit väldigt snäll och förstående och att jag uppskattade det. Då log hon och sa att jag hade varit precis lika snäll mot henne.
Så även fast dagen har varit svår på olika plan så har den inte bara varit becksvart.
Jag har fått kämpa mig igenom vissa delar, men jag har ändå kunnat se positivt på många saker under dagen.

Jag ska försöka att hålla kvar det som faktiskt har fungerat idag och inte låsa mig i kampen.
Det är mycket nu, men det kommer att ljusna för mig.
Jag bara vet det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0