.



Och jag kämpar med att behålla mitt sunda förnuft.
Trots mitt behov av vila så håller nätterna mig vaken.
Jag ligger och stirrar på klockan och vrider mig fram och tillbaka bland svettiga lakan.
Benen vägrar att lugna ner sig.
När väl sömnen hittat fram drömmer jag intensivt.
Ibland så intensivt att jag vaknar upp och det tar en stund innan jag inser att det inte var på riktigt.
Jag drömmer om vänner, och om saker jag försöker att lägga bakom mig.
Jag drömmer om drömmar.

Jag har svårt att behålla fokus och missar allt oftare poängen i samtal.
Jag tappar den röda tråden.
Saker jag förr hade lätt att greppa känns med ens väldigt hala och jag skäms för min bristande förmåga att hantera alla vardagliga problem i min vardag.
Jag skäms för att jag inte längre klarar av att diska.
Jag skäms för att det blir allt svårare för mig att ta mig till träningen.
Jag skäms för att jag skäms.

Mitt i allting försöker jag att bevara det som är jag och inte tappa bort mig själv i allt som händer omkring mig.
Inte fastna i ilskan som brusar upp i mig ibland, eller sjunka in i ledsamheten vid ett samtal.
Jag behöver vara kvar, men jag vet inte hur.
Rävgiftet fortsätter att påverka mig trots att det sedan länge är borta.
Det kanske bara är min hjärna som leker placebo med mig.
Den spelar mig små nyktra spratt och kroppen blir förvirrad av de olika signalerna som pumpas ut.

Det svåra är att hänga med när det går för fort.
Att försöka att dölja bevisen av oförstående när någon tittar på mig.
Att försöka dölja hur lättpåverkad jag fortfarande är.
Jag har det bra, det är inte det.
Jag mår inte dåligt, jag är inte nere eller ledsen.
Jag är bara inte med.


Det skrämmer mig att saker glider mig ur händerna.
Jag har alltid kunnat flyga, men nu faller jag handlöst mot marken,
för jag kommer inte ihåg hur man gör.

En efter en har de försvunnit ifrån mig.
En färdighet i taget. En viktig förmåga och kunskap om mig själv åt gången.
Först försvann mina ord. Sen min förmåga att känna.
Nu min förmåga att hantera.
Det behöver bli bättre.
Jag behöver bli bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0