bully

Dagen har till största delen varit intetsägande.
Jag gick upp sent och har legat på soffan nästan hela dagen.
Kraftansträngningen jag inbillat mig kom aldrig och enda gången jag flyttade mig från soffan var när jag gick till sängen och la mig för att läsa. Boken var utläst på en timme.
Det går alldeles för fort när jag tar mig an en bok.
Jag påbörjade nästa bok och jag fick slita mig ifrån den halvvägs då det vankades träning.
När man varit stillastående hela dagen är det skönt att röra lite på sig.
Så det blev ett mördarpass på friskis och sen lite bastu på det.
Den nya jackan jag fått från min underbara syster passar mig perfekt.
I formen är den lite stor men jag brukar ju alltid ha så många tröjor under så jag ant..

..vänta lite nu.. varför skriver jag om kläder?
Det finns ingenting spännande att säga om dem?
Jag har ju för fan haft mjukisbyxor hela dagen!

Jag behöver skriva, men just nu finns det ingenting att skriva om.
Allt blir tråkigt och ointressant och jag sänker huvudet skamset för att mitt liv inte är mer spännande än såhär.
Men det är väl något positivt, det också.
Jag är inte sänkt eller tyngd av demoner.
Det är helt lugnt och tyst innanför mina väggar.
Jag antar att det är något bra, men det följer med en viss tomhet utav det faktum att bröstet är stilla när det så ofta stormar.
Jag är glad över tystnaden, men jag har blivit van med dessa åkturer.
Med en stressad själ som denna så blir lugnet ganska tråkigt i längden.
Det är en vaneprocess jag behöver ta mig igenom.
Att vara i mitten och inte tillhöra ytterligheterna är något nytt för mig,
och jag lär mig att hantera det varje dag.

Jackan är svart och fin.
Den gör mig glad.
Hon är en av de bästa systrar en människa kan ha.
Så godhjärtad, så full av vänlighet och ödmjukhet.
Jag är tacksam som har henne som syster.