bully

Verkligheten känns dimmig idag och jag undrar för mig själv om allt bara varit en dröm.
Jag befinner mig i något slags vakum och hela tillvaron känns overklig.
Jag är osäker på vad som blev sagt och vem som är vem,
men jag vet att nervositeten jag kände var på riktigt.
Idag granskar jag mig själv och undrar om jag tog rätt beslut.
Var rätt rätt att halka dit?
Var det rätt att börja prata och låta mig fångas av det välbekanta som jag visste fanns där?

Jag har ingen kraft att ställa till med besvär och dramatik.
Jag antar att jag fortfarande är rädd att saker ska gå åt helvete.
Men vi är vuxna nu och de naiva ögonen är borta.
Det är ett tecken på sundhet och kanske har vi alla en chans att falla fritt och landa rätt.
Det är mycket tvivel i mig. Mycket splittrade tankar och känslor jag behöver bearbeta.

Närhelst jag känner mig ängslig ska jag tänka på den trygga doften av hennes hud och cigarettrök.