bully

Jag är helt slut efter att ha suttit vid datorn nästan hela dagen och skrivit på mitt cv och det personliga brevet.
Det stressar upp mig för det påminner mig om att jag behöver ett jobb och att jag ska söka ett jobb som kommer att ta mycket energi från mig om jag skulle få det. Nu tror jag verkligen inte att jag har någon chans på jobbet,
men själva grejen att skriva ett cv och ett brev gör allt så verkligt och det skrämmer mig.
Tillbaka till den stressande vardagen där jag gör allt jag kan för att passa in och inte vara för mycket,
men det faller ändå. Jag hasplar ur mig fel saker och försöker att tona ner mina värderingar så gott jag kan,
men de lyser rakt igenom mig och även om jag inte skäms för den jag är eller mina åsikter så vet jag tillräckligt om jobblivet att mina värderingar inte hör hemma där.
Alla dessa tankar kör ihop det ordentligt i huvudet på mig.
Jag försöker att inte flippa ur och tänka alldeles för många steg i förväg, men det är svårt.

Det som varit bra med dagen är att jag inte hunnit känna efter hur ensamheten känns och hur tomt maten smakar utan Jojjo. Jag brukar alltid känna mig så förfärligt ensam, tråkig och grå när jag är själv men dagen har passerat utan att jag har tänkt speciellt mycket på hur lägenheten ekar.
Katterna myser med mig och Jag har pratat en hel del i telefon för att bolla tankar om mitt cv,
men nu när allt lugnat ner sig kryper pressen närmre och jag hamnar återigen i kampen om att inte tänka för fort och för mycket.

Det är tvättderby ikväll och jag våndas.
Våndas av rädsla att krympa tvätten, vilket är något av min specialité,
och rädsla av att halka på den hala marken på vägen till och från tvättstugan.
Himln lyser upp i ett rödgrått sken så jag känner mig inte orolig inför mörkret.
Jag är tacksam för skenet för även om det enda ljud som hörs är mina skor som krasas mot sten så känns det lite tryggt ändå.