.



Och våra innerliga samtal blandas med livskvalité och jag följer med i dess rytm av den dansande själen som följer med i tonerna av att det är precis såhär livet är tänkt att det ska vara.
Bruset i öronen har lagt sig, och bröstet är endast fylld med kärlek och den innerliga vänskap jag känner till mina nära och rara vänner och mannen jag älskar att kalla min.
Deras varma leenden ger mig oceaner och åter tusen strömmar av ork och jag fungerar tack vare deras tilltro till mig att ha mig i deras liv på samma sätt som jag själv har valt att ha dem i mitt.
Klanen med vissa givna delar står mig varmt om hjärtat och jag kan inte tänka mig att det kan bli bättre än såhär.

Konsten att unna sig saker är viktig, och vi påverkas av de val vi gör för att förbättra vår tillvaro och jag tror att om man är ödmjuk mot sig själv, så blir man även ödmjuk mot sin omgivning.
Människan är ett flockdjur och jag samlas med de mina och fylls och töms gång på gång av de band som för mig verkar obrytbara. Att vi efter så lång tid fortfarande ger varandra den bekräftelse vi behöver och att vi aldrig ifrågasätter varandras sätt att hantera eller agera i vardagen.
Vi fångar upp varandra, på samma sätt som vi på avstånd agerar skyddsnät och ett telefonsamtal mitt i natten är alltid välkommet och vi är varandras högra hand och den tröstande famn vi så desperat längtar efter ibland.

Vissa dagar lyser solen.
Men i mörkret är vi stjärnorna, och vägen är aldrig så svart och tom när man har sin familj omkring sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0