.



Försöker att söka jobb. Det är djävulskt tråkigt att bara gå hemma.
Jag är inte gjord för arbetslöshet. Jag är alltför rastlös för det.
Kruxet i det hela är att de jobb som intresserar mig och som jag har en chans på kräver körkort b,
och då minskar ju mina chanser rätt bra..
Det andra problemet är att jag ständigt missar min gamla chef och det vore inte helt fel med referenser.
Att jag sen bara är 23 år är inte heller till min fördel om man vill jobba inom psykiatrin.
Det jobbet jag tittat på nu är på rättpsyk.
Men jag är 23 år, har knappt någon erfarenhet, inget körkort och jag får inte tag på min gamla chef.
Sen är det där jobbet inte perfekt för mig. Det ligger på heltid, natt.
Jag som sover så jävla dåligt skulle behöva en tjänst på dagar och kvällar,
men jag blir galen av att bara vara hemma så jag behöver utforska alla möjligheter till stimulans.
Men jag vet att jag är bra på det jag gör och jag skulle gärna vilja ha en chans att visa vad jag går för.

Jag fuckar upp ibland och det är ofta jag tänker på saker som jag i en jobbsituation kunnat/borde gjort annorlunda,
men jag försöker att blicka framåt och inte vara så hård mot mig själv.
Jag gör misstag ibland. Men överlag så vet jag att jag är skillad.
Hur jag beter mig privat och hur jag är i jobbet är två olika sidor hos mig.
Jag är inte perfekt, men jag hoppas att jag får möjlighet att förbättra mig själv och verkligen visa framfötterna.

Det här med att vara arbetslös är inte något för mig.
Helst vill jag gå i skolan. Det måste vara något av det bästa jag vet.
Synd att jag skolkade bort hela gymnasiet.
Det har kommit till min kännedom att jag är rätt smart.
Jag visste inte att jag var kapabel att få så bra betyg som jag fick när jag läste på komvux.
Men gymnasiet var kantad av ångest och destruktivitet.
Det hade antagligen inte gått även om jag hade försökt.
Men det vore grymt med en chans nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0