bully

Det hände ingenting speciellt i söndags. Ingenting.
Förutom att jag tappade den lilla tro jag hade på människors godhet.
Människan suger. Eller, korrektion - svenskar suger.
Det enda jag kan göra nu är att se på medan alliansen fäller svaga och mindre lyckade
och resten bara kör på i sitt eget race utan att bry sig alls.
Jag var skeptisk mot att de rödgröna skulle vinna, mest på grund av mina aningar om hur självisk människan är,
men jag hade hoppast att folket skulle välja det block som ser till alla människor,
inte bara dem som har det bra ställt. Jag hade fel. Fan vad fel jag hade.
Alliansen har redan börjat gasningen av sjuka.
Som psyksjuk har jag varit i den här härvan i fyra år och jag har inte gillat det alls.
Jag har blivit illa behandlad, spottad på och överkörd - till vilken nytta?
Min sambo fick en diagnos utan rehabilitering för att sen bli utförsäkrad.

Allting är med ens väldigt osäkert.
Jag har sett frågande på människor och försökt att förstå när jag hör människor säga att de ska rösta på alliansen (eller SD för all del).
När jag hört deras argument som ekade av hålen i dem.
Främst har jag hört argumentet att de får mer pengar i plånboken, och på grund av dessa kronor är de villiga att sälja ut andra människor.
Men med ren matematik så visar det ju att de inte kommer att tjäna ett öre på alliansens politik.
Det mina motspelar inte förstår, är att om de är en vanlig svensson med en relativt låg eller medel lön,
så blir inte plånboken större.
Man måste tillhöra Sveriges elit för att kunna ta del av det glorifierade ordet "skattesänkning".
Rent matematiskt - om de sänker skatterna, så måste de höja någonting annat. Så länge är ni med?
Så även om du får, 250 kr (eller varför inte 1000:-) mer i månaden, så höjs dagisavgiften med 300 (eller varför inte 1500:-). Denna matematik verkar inte många ha tänkt på, och det besvärar mig att folket envisas att rösta på ett parti som inte gynnar dem och dessutom stjälper andra på kuppen.

Jag har mått väldigt dåligt under ett par dagar nu.
Jag skäms över att folket så lätt säljer ut deras medmänniskor,
och så lätt ignorerar andra människors livsöden.
Jag bryr mig om andra människor, och det gör mig ont att veta att väldigt många kommer att få det väldigt svårt framöver, och att många kommer att må väldigt, väldigt dåligt på grund av detta.

Jag tycker att det är väldigt tråkigt att många ser på saken som att andra människor är lata och inte vill jobba.
Det är klart att det finns sånna människor, men det är inte så hela bilden ser ut.
Människor VILL jobba. Det är inte så jävla kul att vara sjukskriven.
Det är inte kul att känna sig hospitaliserad. Man sjunker som människa och känner sig jävligt liten.
Vi är flockdjur och behöver varandra. Det gör mig ledsen att det är så lätt att trycka ner andra.
När slutade vi bry oss om andra människor?
Det gör mig ont att människan är så självisk.
Jag kommer alltid att stå upp för andra människor,
och slåss för att vi ska bli respekterade och bemötta med respekt och värdighet, oavsett kön, religion eller färg.
Hur jävla svårt ska det vara att visa lite solidaritet?!
Jag kommer aldrig att ge upp kanpen, även fast jag i nuläget är bruten.
Jag är bruten, men jag är fylld av kampvilja.
Jag kommer aldrig att ge mig.

SD tänker jag inte ens gå in på nu.
Jag är för upprörd för att ta upp det ämnet.
Jag är inte det minsta förvånad, men jag är bekymrad över situationen.
Det är ett annat inlägg.