bully

Jag har det svårt just nu. Riktigt svårt.
Jag krigar och ingenting blir bättre av det.
Det spelar ingen roll vad jag gör känns det som.
Jag lyckas inte gå ner de kilon jag gått upp.
Jag dömer mig själv och föraktar mig själv för att jag är hungrig och inte kan stå emot hungern.
Det känns som ett nederlag varje gång jag tar en macka. Som nu.
Jag har inte ätit sen imorse för jag har varit i skolan och sen på DBT.
Men ändå känns det som att jag förlorar och sviker mig själv när jag tar 2 mackor när jag kommer hem.
Det känns hopplöst.
Fick reda på att jag kommer att bli tvungen att träna själv ikväll om jag ska träna,
och jag vet inte om jag är i form för det. Jag känner mig så hjälplöst tafatt i gymmet och jag slår ner på mig själv för att jag inte orkar. Men tränar jag inte så har jag förlorat värdefull träningstid.
Då är jag dålig som bara gnäller över min tjockisångest men inte gör någonting åt den.
Jag måste iväg. Jag vet det. Men när jag mår såhär och ska behöva kämpa själv - känns sådär.
Men frågan är hur mycket jag kommer att klanka ner på mig själv om jag inte går.
Det blev ju ingen träning igår eftersom att vi var iväg på middag hos ett par vänner.
Det var en supertrevlig kväll och jag ångrar det inte, men eftersom att jag skolkade från träningen igår så känns det inte så bra att skolka idag också.

All lust på livet är försvunnen. Allt kretsar kring hur jag ser ut.
Hur stor jag är. Jag kan för fan inte ens klä på mig om mornarna för INGENTING PASSAR LÄNGRE!
Jag är trött på att ha mjukisbyxor till skolan följt av stora tröjor som inte avslöjar formen.
Det är det enda som rör sig i mitt huvud.

Köpte blommor idag med vän.
Det blev jättefint.
Jag är tjock.