bully

Befinner mig i demonstaden.
Det rörde sig oroligt i bröstet på mig på tåget hit men det har varit relativt stilla hela dagen.
Jag, mami och moster har varit ute i skogen hela dagen och plockat svamp så nu kan jag äntligen fylla på förrådet.
Det lär bli flera vändor innan vintern kommer, så att jag klarar mig genom den bitande årstiden.

Nu ikväll har det bara varit jag och mamma.
Vi har ätit gott och tittat på en bra film på tv som heter Nu eller aldrig (The bucket list).

Imorgon åker jag hem igen.
Har tusen saker att göra innan. Besöka mormor. Besöka farmor. Besöka palle.
Titta igenom vinden. Hämta jackan jag köpte igår på tradera till älsk.

Det är lite jobbigt just nu. Demonstaden med dess klor och spetsiga tänder.
Jag får aldrig riktigt sinnesro här, även om det blivit bättre på senare tid.
När jag inte behöver titta över axeln vid var steg eller oroligt lyssna efter ljud mellan väggarna.
Men det är något med den här staden. Det är något med den här staden som får det att rysa ända in på ryggraden på mig. Den här staden döljer många spöken (fast mest i mitt huvud) och jag känner lukten av lik så fort jag går av tåget. Klart att staden har ljusa sidor också.
Det finns många fina människor i den här staden, men det spökar för mycket.
Det blir för mycket för mig varje gång jag är här.
Jag drömmer om att komma hit någon gång och inte känna panik och äckel inför staden.
Att komma hit och känna att detta är min barndom.
Detta är min uppväxt och där alla mina barndomsvänner och barndomsminnen är.
This is a place of peace.
Men det kommer att dröja ännu ett tag innan jag kan kalla mitt barndomshem för ett hem och inte för en rutten industristad med tillhörande hemska minnen.
Men jag är en bit på väg i alla fall.
En solstråle har flyttat dit och hon hjälper.
Hon hjälper redan utan att veta om det.
Bara hennes närvaro i staden utan ljus gör den lite lättare att hantera.
Staden kommer att vara åter fin för min en dag.

Jag har vunnit alla kamper livet har delat ut hittils, och jag har inga planer på att lägga mig nu.