.


Första mattelektionen idag.
Jag satte mig ner och ville dö typ omgående.
Min första fråga till läraren var inte ens en fråga om ett tal.
Jag kom inte ihåg vad som var vad i all multiplikation, division, addition och substraktion.
Det var sjukt pinsamt att fråga och jag ville bara sjunka genom jorden.
Det var många där och alla behövde hjälp vilket innebar att under två timmar fick jag bara 5 min hjälp,
och eftersom att jag inte läst matte på länge kunde jag.. ingenting.
Allt som allt gjorde jag åtta tal. Åtta ynka tal.
Kände mig sämst och jag satt med gråten i halsen hela tiden och när läraren äntligen kom för att hjälpa mig så var mina ögon alldeles glansiga. Jag ville fly, fort.

Cyklade iväg till DBTn på min fanskapscykel och där pratade vi igenom dagens mattelektion.
Jag fick validera mig själv och försöka att acceptera att jag har svårt för matte,
men jag fastnade vid acceptansen. Det är så svårt att acceptera att jag är kass i matte och att jag måste ge järnet och vara där varje dag trots att jag bara vill springa därifrån och böla ögonen ur mig.
Vi beslutade oss i alla fall efter en lång stund att se på dagens lektion på ett annat sätt än det jag gjorde.
Istället för att se det som: "Jag gjorde åtta tal. Åtta ynka tal. Jag är sämst i världen", så ska jag tänka mer:
"ÅTTA TAL!! Fuck YEAH!! Vad grym jag är".
Det är ett svårt synsätt men om jag ska orka så behöver jag nog de ögonen.
Det känns lite som att jag drunknar gång på gång när jag tänker på matte eller försöker mig på det.

Det är mycket som är svårt idag men jag försöker ändå att vara nöjd md min bedrift idag.
Jag är sämst i matte, men jag har ändå varit där hela tiden och gjort mitt bästa.
Ikväll ska jag träna, men om det skiter sig så blir det som minst en promenad med fina Amanda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0