Satin och tjockisångest


Det här med Satin är skitjobbigt.
Förstår om hon vill vara själv, men hon beter sig som att det var jag som kastrerade henne.
När vi kom hem från veterinären låg hon i flera timmar i mitt knä och sov.
Hon gosade lite och hade sig. Sen plötsligt tog hon ett skutt från mitt knä och sen dess har hon legat och tryckt antingen under soffan eller under sängen. Och jag som inte hann sätta på henne den lilla strumpan över såret så att hon inte ska slicka sig där och rycka bort stygnen. Jävla fail, men jag tänker absolut inte stressa henne nu när hon är så skör. Jag har gett henne mat och vatten under soffan/sängen och hon har i alla fall fått i sig lite fisk.
Försökte att få den vattnig men det gick inte. Hoppas att det räcker till imorgon i alla fall,
för då är jag helt säker på att hon är på benen igen och även om hon inte är så busig som hon brukar vara så kommer hon antagligen att vara framme i alla fall och gosa, äta och dricka vatten.
Att se till att hon äter och dricker är det viktigaste just nu.
Att hon kissat under soffan och antagligen under sängen är ett senare problem.
Det får jag ordna upp imorgon. Ikväll vill jag inte börja med något så stressigt som att städa.
Jag vet att jag gör allt rätt, men det är ändå jobbigt att se henne såhär.
Jag försöker tänka att jag gör allt för henne och att imorgon kommer allt att vara bra,
men jag är lite känslig gällande mina djur.
Jag vill ge dem det bästa och vara den bästa för dem.
Ibland går det bra, ibland inte.
Jag vet att jag inte har gjort något för att hon vill vara själv - hon känner sig omtöcknad och svag, då vill hon ligga tryggt (som under soffan) för att inga krigare ska anfalla henne.
Jag vet allt det här. Ändå så skär det i mig.
Men hon är fortfarande världens sötaste katt.
Får se hur hon har det imorgon.
Jag planerar att gå och lägga mig efter de desperata hemmafruarna.
Halsen gör fruktansvärt ont och jag fryser konstant. Verkar som att jag är på väg att bli sjuk, igen.
Var kanske inte det smartaste valet att ha öppen jacka på demon igår.

Hoppas det är bättre imorgon, då ska jag träna.
Mår så dåligt över att se hur såhär så något måste ändras.
När jag ser mig själv i spegeln så ser jag inte så överdrivet tjock ut,
men så fort jag hamnar på bild så väller fettet över.
Jag har till och med fått en liten dubbelhaka!
Det är INTE godtagbart!
Jag är så trött på att må dåligt över min vikt.
Jag gör det jag kan för att nå mitt mål - min vanliga vikt.
Jag räknar kalorier och tränar ofta.
Det är väl bara att vänta på vändningen.

Lilla fis <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0