bully

Är på grymt bra humör idag.
Dagen har varit sådär överproduktiv, och jag har älskat det!
Jag har varit i skolan och första provet närmar sig med stormsteg.
Om jag verkligen kör på med matten så kommer jag att ha gjort provet i veckan!
Efter det gick jag till DBTn. Sista gången med gruppen.
Det kändes lite vemodigt, men det kändes samtidigt bra.
Jag satte mig mellan två andra som slutade samtidigt som jag (att tre slutar samtidigt är ovanligt eftersom att det är individuellt) och jag tittade på dem och bara kände värme och kärlek.
De tre (och de andra i gruppen som har kommit mig väldigt nära och betyder precis lika mycket) har varit med väldigt länge och vi har sett varandras utveckling och det kändes så stort att ta avslut från gruppen.
Att vi har växt så mycket att vi inte längre behöver gå kvar i färdighetsgruppen.
Vi har kämpat och armbågat oss fram och nu är vi på väg att nå den där inre friden vi så länge efterlyst.
Jag älskar den där gruppen. Jag älskar människorna i den.
Det är få ställen jag känner mig så trygg som där.
Där jag kan prata om hur jag upplever saker och hur jag reagerat och betett mig i olika situationer utan att bli dömd.
Det är en plats där jag kan berätta något jag känner skam och skuld inför/av utan att må så dåligt av mina ärliga ord att jag tror att jag ska gå av på grund av all ångest som rör sig av skammen.
Mina vänner. Mina fina vänner.
Vi tre har hållt ihop i nära 2 år så det var ett känsligt avslut, även fast ingen av oss visade något.
Jag tror att vi alla mest kände oss stolta över oss själva och varandra för att vi kommit så långt.
De andra i gruppen, främst ett par stycken, står mig väldigt nära och när jag tänker på att inte få träffa dem lika regelbundet som nu så hugger det till lite i bröstet, men en av dem viktiga finns med i affektlab så helt utan vänner och rutiner blir jag inte.
Det känns lite som att ta examen.
Det har varit en lång och snårig väg, men det har gett resultat och att sluta i gruppen känns lite som när jag stod på balkongen på ullvigymnasiet i trean och sjöng om studentens lyckliga dar (FYFAN VAD VI ÄR BRA!)

Hem från dbrn, svida om till träningskläder och sen stack jag och Amanda till världens bästa klubb för att pröva på thaiboxning. Jag har hört många skräckhistorier om den träningen och jag var beredd på att avlida efter (eller under) det hårda passet, men så blev det inte.
Istället hade jag mer energi efter passet än vad jag någonsin har haft efter ett pass.
Jag var så fylld av energi att jag var tvungen att ställa mig på löpbandet för att varva ner.
Det var riktigt kul att träna thaiboxning och det var tydligt att jag gått i taido för många av sakerna vi gör där gjorde vi här och jag var riktigt bra på majoriteten av alla saker vi gjorde.
Jag blev sjukt peppad och även om det ibland var riktigt jobbigt så var det inte alls så jobbigt som jag föreställt mig. Jag har verkligen underskattat mig själv, för även om jag gått upp några kilo så är jag i mycket bättre form än vad jag trodde. Det blir säkert thai flera gånger, men då får jag gå dit själv.
Amanda var tapper och jätteduktig, men hon tyckte inte att det var någon sport som tilltalade henne.

Det känns skönt att liksom få en vilodag från all stress och ångest.
Dagen har varit full av aktiviteter men jag har också mått bra och det är ovanligt att vara fylld av så mycket energi som jag varit idag.
Imorgon ska jag däremot ta det lite lugnare. Vila en stund efter skolan innan det är dags för taido.
Jag kommer säkert inte kunna röra mig imorgon, men det får det vara värt.

Jag lever!