.


Nyss hemkommen från rockbaren där jag och alla (nåja, nästan) jag tycker om har varit, även om inte alla blev så långivande. Jag grips av en sån överväldigande lycka att jag måste sansa mig själv och fokusera inåt en stund för att verkligen ta in allt som sker. Jag har tidigare i mitt liv och i tidigare relationer varit väldigt hårt hållen, och all form av emotionell och fysisk kontakt med mina vänner har varit strängt förbjuden, så när alla mina (manliga) vänner slänger sig över mig och håller om mig samtidigt som de skriker att de saknat mig så känner jag mig så obeskrivligt lycklig.
Som den tjejen jag var innan jag sjuknade in rejält i psykdimman.
Jag var alltid den tjej som kom farandes överallt och höll om mina vänner, både manliga och kvinnliga och visade ömhetstecken hej vilt. Sen tog det stopp, för jag fick inte göra så längre, och sen dess har jag haft svårt att visa känslor och fysiskt röra mina vänner, trots att de svåra åren är sedan länge över.

Men nu, så översköljdes jag av vänskap starkare än plågsamma minnen och jag kunde inte ha varit lyckligare.
Lycklig, för att jag har så magiskt fina vänner som jag håller av så otroligt mycket, och lycklig för att jag kan ge mig själv utrymme för att visa det samtidigt som jag har en pojkvän som inte ser något fel i att jag visar mina vänner (oavsett kön) hur mycket jag håller av dem.
Det betyder väldigt mycket för mig.
Det betyder mycket för att min underbara karl vet om mina svårigheter och visar tydligt att han snarare ser ömhetsbevis som något naturligt snarare än som ett tecken på otrohet.

Innan jag begav mig till rockbaren hade jag varit på bio med världens bästa Amanda.
Vi hade fått den fullkomligt vansinniga idén att se "Paranormal activity 2" på bio,
och det är tamefan den läskigaste filmen jag någonsin sett i hela mitt liv!
Hela publikhavet, män som kvinnor, har skrikit sig hesa hela filmen igenom.
Jag är inte ett dugg för uppföljare, eftersom att dem har en tendens att suga,
men den här lyckades att vara ännu läskigare än ettan (hur nu det är möjligt).
De har dessutom lyckats binda ihop ettan och tvåan på ett nästintill konstnärligt sätt att jag blev väldigt estetiskt berörd. Det hela var sjukt bra, och jag var helt förstörd efteråt.
Amanda sträckte sig efter min hand, som jag gladerligen omfamnade, och mot slutet av filmen höll jag hennes hand så hårt att hon fick ont i handen efteråt!
Men jag tror att vi båda två just då hade ett väldigt stort behov av varandra, så läskig som filmen var! Jag kan varmt rekomendera den till människor som önskar bli helt mentalt förstörda och aldrig vill sova ordentligt igen!

Klockan är snart tre på natten och jag ska snart sova.
Till och med katterna har lagt sig till rätta i sängen och snusar tillsammans med mannen.
Imorgon ska jag tränna Jinx.
Min fina vän Jinx.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0