bully

Det här med råkostdieten.

Saker rör på sig och jag känner hur min kropp förändras, och hur det rör på sig i mitt huvud.
Den första och största punkten av förändring jag kan se är att jag inte längre är så djävulskt uppsvälld i magen pga alla fibrer jag brukade trycka i mig.
Jag älskar kolhydrater. Jag älskar mjöl. Jag älskar potatis och ris.
Min kropp hatar alla ovanstående saker och eftersom att jag brukade äta väldigt mycket bröd och ganska ofta andra kolhydrater (långsamma) så har min mage haft fullt upp med att jobba bort allting.
Jag får nämligen magkatarr av vitt bröd, vitt ris, vit pasta osv.
Därför är det bara fullkorn som gäller för mig och när man äter de mängder som jag har gjort så orkar kropen inte med vilket resulterar i väldigt uppsvälld mage.

Jag har verkligen fått tid att tänka under den korta tid jag varit råkostare.
Min mage gick efter några dagar utan fibrer ner till sin ursprungliga storlek och nu ser min mage ut som den väger.
Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det känns för mig.
Även om jag inte nått mitt mål än så är det en otrolig lättnad att ha blivit av med den uppsvällda magen,
och det får mig att tänka om gällande min vanliga kost.
Jag har alltid trott att jag äter nyttigt, men med tanke på hur min kropp har svarat på det så har jag haft fel.
På bara några dagar med den nya kosten så tackade min kropp mig för mina ändringar i maten.
Det känns stort.

Även om jag inte kommer att leva som råkostare resten av mitt liv så är det här något jag kommer att bära med mig länge. Mitt destruktiva matmönster har minskat.
Jag äter inte längre för att jag är rastlös, arg eller ledsen.
Jag äter inte alldeles för mycket bara för att det är gott.
Jag äter lagom. Precis lagom.
Och även om jag fortfarande går och småäter linfrökex så är det inte på samma sätt som förut.
Jag äter inte bort min rastlöshet. Jag äter inte bort mina känslor.
Mycket har hänt. Väldigt mycket positivt och jag förstår ingenting.
Allting är inte positivt. Det är en saknad jag känner inför den nya insikten om att jag måste sluta äta så mycket bröd och det gör mig lite sorgsen. Det är en slags process som har börjat att röra sig i mitt huvud och det här med maten har varit ett problem för mig så länge och nu när jag gör någonting åt det så kommer alla gamla förträngda känslor och tankar upp till ytan igen.
Att äta har varit en lösning på så många av mina problem,
och nu är själva maten huvudproblemet.
Det är enormt svårt vissa dagar, men jag tjänar mycket mer på det än kraften jag lägger ner.
Vissa dagar är skit och så får det vara.
Livet är ingen promenad i parken.
Man måste kämpa och det är det jag gör.

Just gällande matdelen så mår jag otroligt mycket bättre,
både psykiskt och fysiskt.
Sen finns det så klart andra delar som påverkar hur jag mår,
men det är oviktigt i det här fallet.

Jag är häpnad över vad kostbytet skulle komma att göra för mig.