.



Vi skulle skriva upp en krisplan för mig på DBTn idag, men jag kom 30 min för sent.
Jag har gått några steg tillbaka i min utveckling och jag vimsar bort tid och papper och blandade ihop min gamla tid med den nya, och även den gamla dagen och den nya.
Svårt att förklara. Som om att tiden bakom mig försvinner och det går inte att spåra bakåt vad som hänt.
I måndags när jag skulle skriva in en notis i min kalender på mobilen så stod datumet på tisdagen den andra november. Lustigt och märkligt, för jag trodde att det var måndag.
Med ens blev jag osäker.
Jag försökte att tänka bakåt vad jag gjort, men jag hade ingen aning om ifall jag hade varit på taidon och tränat eller om jag hade haft besök under dagen.
Jag hade en viss aning om att jag hade varit i skolan, men inte mer.
Jag blev så osäker på vilken dag det var att jag var tvungen att väcka Johan.

Och så fortsätter det.

Jag behöver göra saker som normalt brukar ge mig lugn och lycka.
Träffa mina vänner, läsa böcker och träna.
Även om samtliga saker känns oerhört svåra att göra nu så måste jag ändå försöka mig på dem.
Att sluta med saker jag egentligen tycker om kommer bara att skjuta mig längre in i mörkret och djupet.
Missförstå mig inte, jag älskar mina vänner, men jag är helt utmattad och känner att jag inte är en bra vän i nuläget när jag bara går omkring och är uppriktigt ledsen eller flinande falsk.

Men nu ska jag kombinera två saker jag älskar:
Amanda och träning. När vi var på bio senast så fick man ett gratis pass på friskis och vi ska dit och träna spinning om en stund. Det känns skitkul! Jag har inte tränat spinning på flera år så jag ser fram emot det mycket.
Det är dessutom sjukt kul att umgås med Amanda. Hon får mig alltid att skratta så ärligt jag bara kan.

Jag försöker.
Fan vad jag försöker.
Men det är något som brister varje år.
November är inte min vän, men det är inte så enkelt.
Det är något som händer med mig som får mig på fall och sen får jag ett helvete med att resa mig igen.
Men jag försöker.
Fan vad jag försöker.

Kommentarer
Postat av: Mina

Kram!

Vet inte om det finns några ord som kan trösta och hjälpa. Jag vet ju hur svårt det kan vara!

Så jag skickar kramar. Massor med kramar!

2010-11-03 @ 20:28:04
URL: http://minaskaflytta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0