bully

Jag har haft ännu en intensiv dag och ångestmonstret har hållt sig borta.
Min terapeut sa att jag måste sluta isolera mig när jag hamnar i mina svackor,
men det är inte så lätt.
Man känner sig tung och trött, både psykiskt och fysiskt och ingenting känns lustfyllt.
Men jag har lovat att inte sluta med saker som brukar göra mig "lycklig" (ro) trots att det är svårt.
Jag har svårt att träffa vänner eftersom att jag känner mig som världens sämsta vän som inte orkar med mina kompisar, men det handlar ju inte om mina vänner.
Det handlar aldrig någonsin om mina vänner.
Det är jag som har problemet. Det är jag som är sänkt.
Jag har lovat att öppna mig mera för mina vänner och visa mig sårbar istället för att alltid vara superhjälte som orkar allt och alla i alla tider.
Ibland behöver jag vara Linn. Periodvis trötta och trasiga Linn.

Idag har jag varit på stan med min hjärtevän Amanda och sen stack jag och Jojjo iväg på något som bara kan klassas som förnedringsträning. Skivstång på friskis.
Jag hade kunnat vara 80 år och klarat det där.
Jag behöver större utmaningar och mera kraft. Jag kommer inte att gå dit igen.

Jag försöker att träffa vänner och träna. De två ting som brukar hålla igång mig vanligtvis.
Jag ser tydligt att det fungerar för de två dagar som jag verkligen har hållit igång så har jag mått lite bättre,
men jag förstår inte hur jag ska orka köra i det här tempot hela tiden.
Jag är för mycket allt eller inget. Vi kom fram till att jag ska köra och vara 75%.
Inte hundra, inte noll. Sjuttiofem procent.

Jag behöver fortsätta att träffa alla mina vackra vänner för de får mig alltid på rätt köl igen.
Ingen har så fina vänner som jag har.
Jag har öppnat mig lite och alla visar att dem finns här för mig och förstår att jag inte klarar av att träffas så mycket just nu.
Att ha stöd är så viktigt. Jag skulle inte vara någoting utan dem.

Oavsett om de finns i Örebro, Stockholm, Sverige eller Belgien så är jag så tacksam över att de finns och är dem de är. Jag känner deras styrkekramar och det hjälper. Ord hjälper.
Att få vackra kommentarer här betyder jättemycket, på samma sätt som det betyder mycket när någon ringer bara för att fråga hur jag mår, eller när jag får ett sms där det står att det är okej att jag inte har det så bra nu  - de kommer att finnas här för mig på samma sätt som jag finns där för dem.
Jag orkar lite mera, bara på grund av er.