bully

Kvällen var, som väntat, helt magisk.
Såg ett helt okej skaband innan kaptenen äntrade scenen.
Var något band därimellan men då var jag så ivrig att jag inte hörde någonting alls, förutom en mening som gick något i stil med "jag bor numera i västerås men jag talar fortfarande teckenspråk".
För er alla som inte förstår så är Örebro lite utav ett dövmekka eftersom att vi är en av få städer som har dövskolor.
Det fullkomligt vimlar av döva här i stan, och det gjorde att meningen var lite kul.

Sen kom kaptenen. Oh captain my captain!
Lika karismatisk och flexandes som alltid.
Rev av låt efter låt och jag fullkomligt gungade höfterna ur led tills hans toner.
Sjöng falskt så högt jag bara kunde och satte upp händerna i luften när "elden" gick av.
Han spelade några nya låtar och jag är ännu ivrigare än tidigare att få ha skivan i min hand (för det är en skiva jag tänker köpa. Är ett stort fan av Gillis och stöttar gärna hans skivbolag.)
Kaptenen kan fortfarande och det var riktigt, riktigt bra.
Jag trodde att jag skulle gilla "trasig" mest eftersom att det är den låten som spelats mest hos mig,
gärna på repeat i flera dagar utan stopp.
Den har gått om och om igen i min ipod och i det lilla rum jag befann mig i när jag bodde i kollektivet.
Det var den första låt som bara tog sig igenom mitt hårda skal och kom att betyda så innerligt mycket för mig.
Men det var märkligt nog inte den bästa låten som spelades ikväll. Den var helt awesome, men inte bäst.
Det som fick mina ögon att tåras och mina öron att smälta samman var en ny låt som dedikerades åt vänner som inte längre finns bland oss. Han dedikerade den låten till Jr Eric som tragiskt nog dog förra året och jag skrek och klappade händerna när han frågade om någon kände till hans vän. Låten gick rakt in i hjärtat på mig och jag tappade alla mina ord och jag bara fann mig själv gunga stillsamt fram och tillbaka i takt till musiken och lyssna på de vackra orden han sjöng. Jag tänkte mycket på min granne och jag fick kämpa tillbaka tårarna när jag tänker på allt jävla hemskt som pågår.

Jag böt några ord med kaptenen innan jag begav mig hem. Berättade för honom att jag jagat honom i flera år och att jag är så glad att jag äntligen sett honom! Jag hoppas att vi ses flera gånger och om jag lyckas så ska jag ta mig till uppsala och åter gunga i takt till hans melodier.
Han är en sån där viktig artist som varit med länge nu och som jag ännu inte tröttnat på.
Lika viktiga texter som vår käre reindfelt kanske borde lyssna på någon gång ibland och alla svältande, ärrade unga människor som blir lurade att vara någonting de inte är - en skyltdocka eller varför inte ett reklamuppslag?
Han är en klok man och jag litar på att han för skutan i hamn.