.



Kom nyss hem från DBTn. Berättade om borderlinedebatten som pågår inne på helgons forum.
Berättade att jag blev arg men att jag ändå försökte att hålla god ton och vara saklig och beskrivande.
Ibland gick det, ibland gick det inte, men på det stora hela så anser jag att jag inte har någonting att skämmas över.
Vi fortsatte att prata om förändringar och hur långt jag har kommit och jag kan känna det själv.
Förändringen på mina år där har gett mig livet tillbaka. Jag kan sörja de år som försvann men jag glädjs samtidigt åt de år jag har framför mig. Det handlar inte om att jag har förvandlats till en lycklig människa och nu har det bra utan problem. Jag är fortfarande jag. Jag har kvar min extrema känslighet och min personlighet, och även mina grova humörsvängningar som kan skifta snabbare än blixten.
Men jag hanterar dessa saker på ett annat sätt än tidigare.
Jag får inga vredesutbrott. Jag blir arg då och då som alla människor och jag älskar, hatar, lever och lär som alla andra. Jag är fortfarande kvar. Jag kommer alltid att vara extra känslig och min personlighet är på det här sättet.
Jag skiftar men jag behöver inte rida med i mina impulsvågor längre. Jag behöver inte fånga varje chans till skiftning. Jag kan välja att vara arg, glad, ledsen, och rädd på de sätt jag vill.
Hade jag inte kunnat det hade jag skrivit i borderlinedebatten att alla som inte tycker som jag är fittor och ska avrättas. Hoppas att de dör allihoppa. Jag skriver inte så. Jag håller nödvändigtvis inte med personerna som skriver i den där debatten, men jag skriver inte så. Jag bibehåller min fokusering och fortsätter att sakligt berätta min syn på det hela.

Känns som att jag fått mer livskvalité av DBTn. Mina dagar är fyllda med så mycket svart och mörker men jag kan i alla fall hitta ljusglimtar numera. Det kunde jag inte tidigare. Inte på samma sätt.
Känner mig rätt normal för det mesta. Jag går inte runt och tänker att jag har borderline (bara när människor är taskiga mot mig enbart på grund av den diagnosen. Hatar fördomar.) och jag beter mig inte som om att jag vore någonting annat än alla andra. Vi gick igenom kriterierna för borderline idag. Man ska uppvisa 5 av 9 kriterier för att kunna diagnostiseras med diagnosen. Jag var uppe i 4 stycken. Jag ser det som att jag vunnit.
Vissa kriterier kommer jag nog aldrig att bli av med. Det är biologiskt omöjligt, men de saker som går att förändra har jag förändrat. Det känns jättebra samtidigt som det känns lite läskigt.
Det handlar väl om att vara redo för någonting nytt och kunna acceptera förändringarna som kommer.
Ett liv med den här diagnosen har stängt fler dörrar än vad den öppnat, så jag är nyfiken på vad som finns bakom dörrarna som stängdes 2007 när jag fick diagnosen.
Men det är en resa jag själv behöver göra i min egen takt.
När jag själv känner mig redo att släppa taget och gå vidare med mitt liv.
Mot mitt lite friskare liv.
Jag går fortfarande i DBT och jag kommer att göra det ett tag till.
Det finns fortfarande väldigt mycket att jobba med, men jag känner ändå att jag har kommit långt redan.
Det finns så mycket inom DBT som är värt att hålla fast vid och trots att jag inte är någon stjärna på att göra mina hemläxor så har jag ändå lärt mig en hel del.

Känner mig starkare. Även fast jag vissa dagar är helt nedslagen av ångest, oro och rastlöshet så känner jag mig ändå starkare än vad jag var förut. Vändningen kom och det är tack vare mig själv som jag lyckades.
Jag hade väntat mig att vändningen skulle vara någonting stort, men det visade sig vara en blandning av en flytt (bort från det förflutna), DBT, en härlig pojkvän och en enorm styrkeinsats från mig själv.
Att gå på DBT är inte som att sitta och gråta i en soffa där någon nickar och ber en utveckla.
Här ska man kämpa. Även när man inte vill kämpa så ska man kämpa.
Det har utan tvekan gett mig min ryggrad tillbaka.

Jag kommer alltid att vara jag, med allt vad det innebär.
Vissa dagar är jag uppe bland molnen.
Andra dagar ligger jag långt nere i jorden med alla maskar.
Vissa dagar älskar jag. Andra dagar hatar jag. Det är så jag fungerar.
"When life gives you lemons, you paint that shit gold".

Kommentarer
Postat av: Mina

Ja, Snuttan! Jag kan inte göra annat än att hålla med dig! Set du skriver om din utveckling speglar även min utveckling! Jag önskar dig all lycka!!

2010-06-08 @ 16:52:57
URL: http://minaskaflytta.blogg.se/
Postat av: Michaela

Bästa Linn! Jag ser att du kommit mycket långt, på den tiden jag kännt dig. Keep up the good work! <3

2010-06-08 @ 17:24:40
Postat av: Linn

ni är typ rekordunerbara!

2010-06-08 @ 22:11:47
URL: http://bully.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0