bully

Och jag log åt våra naiva drömmar
om att bli någonting större än en känsla
av tomhet och kaos.

Vi driver på känslorna så länge vi bär på dem för när stormen tystnat är det åter tomt
och vi skrattade högt åt demonerna som försöker att gripa sig fast vid de medel de har.
Jag log och fångade upp hans hand i min och tillsammans fick vi superkrafter för man är aldrig så ensam som man känner sig och tillsammans kunde vi flyga flera meter över marken trots att vi var sotade och svedda
av det som var.

Jag strök handen över hans svarta lugg där vi dansade med våra smala höfter till indiemusik
och han svarade att han älskar ljudet av andetag för det betyder att han fortfarande är vid liv.
Vi delade hörlurar till Bright Eyes och målade ögonen svarta och huden blev ett konstverk av samlade känslor
som aldrig fick komma ut och alla de tårar som föll blev ett hav och aldrig någonsin har vi varit närmre varandra än då. Han sa att han målar alla känslor i svart för svart är allt han ser.
Han är en rödvinspoet och jag följer bevakande vart steg han tar.
Jag talade med trasig röst och älskling jag ser att du lider men du är i åtminståne inte ensam
i karusellen utan stopp.

Vi dansar disco genom livet och allt det svåra är bara tillfälligt och ingen kan överleva som vi.
Han tittade på mig under sin lugg och svarade lugnt att även det svarta har nyanser
och så länge vi har varandra kan ingen ta oss ner på marken.

Han är en rödvinspoet och jag älskar att följa hans rörelser i allt han gör och är.
Vi skapar drömmar utifrån rösterna vi hör och kanske fångar vi upp en känsla
av balans.

Tomheten fylls på nytt
och kanske är hålet i bröstet, kriget i huvudet,
bara ännu en rad i hans skrivblock.
Kanske bara ännu en låt som vi kan dansa genom livet till.