.



Har haft en bra dag på jobbet. Jävligt intensiv, men det gillar ju jag.
Har varit full fart hela dagen och det känns inte som att man suttit ner många minuter.
Det som däremot tog bort lite av udden från den annars så bra dagen inträffade en halvtimme innan jag skulle sluta.
Någonting jag själv trodde mig klara av, men jag känner nu att det här är första gången jag tar med mig jobbet hem. Hade det kanske gällt en annan patient hade jag nog känt annorlunda, men nu var det just den här patienten situationen gällde och jag hade en stor ångestknut i magen när det hela var över.
Sen kan jag ha mina åsikter kring hur det hela hanterades, men vi har alla våra olika taktiker.
Jag tillhör inte den skara människor där allt bara PANG - och sen stressa fram allting.
Jag är inte heller den sortens skötare som skriker, ryter eller hetsar.
Jag vet inte vilken taktik som är bäst om det nu finns något sätt som är bäst.
Jag tror att beroende på person och situation så får man därifrån besluta vad som är bäst passat inför situationen,
och uppenbarligen var jag den enda som satsade på det lugna och pedagiska sättet.
Men nu ser verkligheten ut som den gör, det som har hänt har redan hänt och det bästa jag kan göra nu är att acceptera verkligheten som den ser ut och göra det som är effektivt för mig.
Jag behöver sova och lägga händelsen bakom mig och ta nya tag imorgon.
Det finns ändå ingenting jag kan göra i nuläget för att förbättra situationen för patienten.
Jag kan heller inte dra tillbaka tiden och dessutom var jag ensam bland oliktänkande så även om jag kunnat dra tillbaka tiden hade ingenting förändrats.
Det jag ska göra nu är att dricka en kopp thé, gosa med mina katter och lägga mig i sängen med min karl och förhoppningsvis somna snabbt så att jag är i form till imorgon.

Imorgon sticker jag dessutom till Sthlm med pappa. Han, jag och syster ska åka till Gröna lund.
Det kommer nog att bli helnice!

Kommentarer
Postat av: Johan

Jag hoppas du kan validera ditt eget tänk. Jag förstår verkligen om du skäms över dina kollegor, men jag hoppas att du kan ta ut den delen av grubblet som säger att du faktiskt själv iaf gjorde på det sättet som du kan känna dig bekväm med.



Jag tror du säkert får chans att visa din väg för de andra i personalen också efter lite tid? När jag jobbat med äldre vet jag hur ofta folk fastnat i det ansiktslösa avtrubbade bemötandet, men hur folk som dig ändrat så mycket, vid flera tillfällen.



Jag lyckades med mjuka linjen på mitt sista jobb, så "brukarna" vägrade lyssna på de som var själalösa, och vipps började folk förstå att man kunde vara vän, även proffesionellt :)



Jag hoppas det löser sig för dig iaf..



Jag tror på dig. Hoppas patienten klarar sig okej.



Ta hand om dig

2010-07-24 @ 19:41:49
URL: http://edgarsuit.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0