bully

Jag har tänkt ganska länge att skriva här men det har inte blivit av.
Jag är ju mest på jobbet och eftersom att jag inte riktigt kan skriva vad som händer där pga av sekretessen så blir det inte mycket kvar att skriva om. Men det jag kan säga är att det är nästan aldrig tråkigt på jobbet.
Ibland händer det mycket, men det blir väl så inom psykiatrin.

Kom hem för några minuter sen och nu är jag långledig. Så jävla nice!
Kände i måndags att jag lika gärna kunde jobba på tisagen då jag var ledig för då hade jag jobbat så mycket att det inte hade spelat någon roll med en dags ledighet för jag hade ändå inte blivit utvilad på en dag.
Men nu ska jag ladda batterierna och bara ta det lugnt.
Ikväll ska jag umgås med älskling och bara ta igen förlorad tid eller vad man ska kalla det och imorgon åker vi till Dåvö där mami och peter har sommarstuga. Alla barnen kommer att vara där så det kommer att bli skönt.
De bor alldeles vid vattnet så jag ska packa bikinin. Men jag borde ha på mig våtdräkt istället,
så mycket som jag gått upp i vikt. Ska ta och införskaffa mig ett träningskort när jag får mina pengar och börjar att jobba tillbaka formen. Nu ser jag galet uppsvullen ut, hela tiden. Inte kul.

På måendefronten är det ganska bra. Det är bara stundvis det är dåligt men det går snabbt över.
Försöker att intala mig att vad det än är som händer så går det att lösa, och att de flesta jobbiga tankar jag har bara är just tankar. Märker tydligt vilka dagar det är som jag mår dåligt också. De dagar jag fått för lite sömn så jag gör det jag kan för att vara ordentligt utvilad varje dag, men ni vet. Svårt när man slutar 22 och börjar 07.
Vet att jag tjatar om det ofta men det är oftast då som jag är mer lättpåverkad av yttre ting och blir lättretlig.
Jag är glad att jag har min kollega att ventilera ut med så att jag inte går runt och bär på allting onödigt länge.

Katterna mår bra och så fort jag fått min lön ska jag ringa katthemmet och säga att jag ska adoptera min söta pralin Satin.

Långledig, sa jag det?