bully

Jag skrattade mig fram igår. Idag kämpar jag med mina andetag.
Det är ingenting ovanligt och absolut ingenting farligt, utan bara en påminnelse om hur lätt jag påverkas av yttre ting.
Morgonen har varit tung utan märkbar anledning.
Små företeelser och observationer greppar tag om mig och jag får svårt att skaka av mig dem.
Jag tar illa vid mig av oförståelse och dagen som skulle vara lugn har varit fylld av tankar med otaliga frågor jag inte får svar på. Jag blir sårad av tystnaden. Jag förstår den inte.
På samma sätt blir jag rastlös av att ingenting göra vilket bara stärker mina okontrollerade tankar.
Det är tvättdag idag. Jag gör i alla fall någonting idag.
Listan på saker att göra idag är inte specielt lång, men otroligt tråkig.
Hittils har jag bara gjort 1 (nja ½) av 5.
Tvätten är ren men inte sorterad, och jag kommer nog inte att lägga mera energi på det heller.
Det ska diskas och dammsugas. Kattlådan ska rensas och skåpen ska städas.
Mina kläder ska in i garderoben och Jojjos kläder likaså.
Ändå ligger jag i soffan med katten på magen och gör ingenting.
Tittar på top model och blir frustrerad.

Igår var min energi total. Idag hittar jag den inte.
Jag försöker att vara ödmjuk mot mig själv.
Det är lite tufft idag. Ingenting allvarligt, men tyngre än vanligt.
Tankarna slutar inte och det är tröttsamt och de gör mig bara ledsen.
[Give me a gun.]
(Dålig idé. Att skjuta sönder tankarna skulle bara splittra dem och på så sätt skapa fler.
Jag kommer inte undan dem. Acceptans. fcuk.)

Jag behöver ladda med lite energi och försöka att ta tag i den där listan,
punkt för punkt. Lyckas jag inte med allt (blir så lätt distraherad) så får jag se till de saker jag i alla fall fått gjort.
Se till mina prestationer istället för mina misslyckanden.
Klappa katten. Trösta mig själv.
Det går över.