.




Trött och jävlig. Borde borde borde träna.
Skulle ha gått en promenad kl 10 imorse men avbokade pga av regn.
Åt en hel snickerskaka (en plåt) till frukost och mådde så dåligt efter att jag kräktes.
Men det enda som hände var att jag mådde ännu mer illa.

Har varit på DBT och försökt att få bukt med allt jag känner utan att lyckas.
Mår väldigt dåligt utan att befinna mig i en svacka men jag har ändå svårt att hantera det som händer.
Jag börjar med beteenden som är väldigt olikt mig men jag kan ändå inte sluta med dem.
Mår dåligt för att jag äter mycket vilket resulterar att jag äter ännu mera.
Tankar om att sluta äta eller att kräkas upp maten jag äter kommer ständigt, men jag skulle aldrig få för mig att göra en sån sak. Det är så destruktivt, blir aldrig bra och jag är vuxen.
Jag är inget barn som behöver bli dramatisk och göra idiotiska saker varje gång jag möter en motgång.
Även om jag vill gå ner i vikt nu och bli smal omgående skulle jag aldrig göra något sånt.
Bara tanken på det får mig att börja skratta till lite. "Fan, Linn. Du är vuxen. Du vet bättre än så". Och det gör jag.
Jag går hellre ner i vikt genom att sluta hetsäta och börja träna.
Men det innebär också att jag kommer att må dåligt ett tag tills jag kommer att se resultat.
Radikal acceptans. Det är såhär det ser ut. Jag behöver inte tycka om det,
men det är såhär verkligheten ser ut.
Min förbannade verklighet.

Vill inte träna ikväll. Borde borde borde men självkänslan är så låg att jag skulle sjunka genom marken om jag gick som nybörjade till träningen ikväll. Imorgon är det min vanliga taido, ikväll är det bjj.
Vill börja men vågar inte. Inte när jag mår och ser ut såhär, men jag kan inte vänta på att bli redo heller för det kommer jag nog aldrig att bli. Det som gäller är att rycka bort plåstret fort.
Bara göra det. Göra det innan jag hinner känna efter.

Dagarna flyter ihop i min bubbla.
Jag är mitt i ett krig.
Jag har inte tid med en vardag.
Men jag har redan börjat att problemlösa och förändra min tillvaro till det bättre i huvudet.
Det gäller bara att få det att fungera i praktiken också.
Det här är inget krig jag planerar att förlora.
Jag är inte den som ger upp.
Men att säga att det inte är svårt vore att ljuga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0